Julgryte-kul och att bana väg för Kristus
Ja, det är ju ganska fullt upp nu i adventstid och julgryteinsamling. Fantastiska Marianne Mörck stod vid julgrytan två gånger förra veckan och samlade in en massa pengar till julgrytan. Är så tacksam.
Igår fm stod jag tillsammans med Sven Bornemark utanför Willys och spelade och sjöng och samlade pengar i grytan. Ja, jag fick förmånen att vara med och sjunga, vi hade ju ingen ström till hans högtalaranläggning så det blev att ta i utan mikrofon. Elskåpsnyckeln jag fått låna av gatukontoret passade ju inte, vilket var lite väl surt. Dumt av mig att inte ha provat direkt när jag hämtat den, men är man godtrogen så är man.
Kul var det i alla fall att få sjunga med ett proffs. Trodde aldrig jag skulle sjunga sånger som "Änglahund", "Jag vill ha en egen måne", "Here comes the sun", "Sommaren är kort" & "Vår bästa tid är nu", vid julgrytan :-)
Efteråt var det tillbaka till kåren och förbereda för Doft av Jul, vilket okså var väldigt roligt. Lucia-allsången och de fina dekorationerna fixade Rosi helt perfekt och glöggdoften blandat med Ris á la Malta, saffransbullar, pepparkakor och kaffe gjorde eftermiddagen mysig.
Idag hade vi gudstjänst i vanlig ordning kl.11 med temat "Bana väg för Kristus".
Det finns säkert väldigt många sätt att bana väg för Kristus. Vi har ju fått i uppdrag att göra det och eftersom vi alla är unika och Gud är kreativ och har humor så kan vi säkert finna många sätt.
Att visa människor den kärlek som bara kan komma från Gud, att hjälpa, att stötta, att leva så att man tar på allvar det Jesus sa: ”Vad ni gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig…” "Others"...
Våra liv måste vara äkta. Paulus säger att vi ska vara i världen men inte av den. Inte leva enligt världens tänkesätt utan se med Guds ögon på människor, på situationer, på samhället. Leva äkta i varje del av mig, från andaktslivet till plånboken. På det sättet kan vi bana väg för Herren.
Att ge till Guds verk är ett annat sätt att bana väg. Vad vi som Kristi kropp, Hans församling,Jesu händer och fötter här och nu, bör bli bättre på är det preventiva givandet. Och vad menar jag med det? Jo, det som vi inte kan mäta eller räkna resultatet av på en gång, eller kanske aldrig. Att regelbundet ge till sin lokala församling, för att församlingen ska kunna ha den sortens regelbunden verksamhet som gör att katastrofinsamlingarna inte behöver vara de enda. Som gör att vi förebygger att barnen blir misshandlade hemma; där vi förebygger att någon sjunker så lågt att han/hon hamnar på bänken utanför Willys med ölen som enda tröst; där vi förebygger att 16-åringen blir gravid eller att någons föräldrar skiljer sig; där vi förebygger att tonåringarna blir brottslingar eller missbrukare redan i skolan. Detta, mina vänner, är att bana väg för Kristus. Detta är att vara församling. I världen – inte av den.
Om vi tror på att Gud har koll på allt, så borde vi inte ge Honom det som blir över när vi spenderat allt det andra. Han gav Sin ende Son för oss och allt vi har har vi tack vara Honom. Och ändå är det så svårt… Ändå är det just en sak som gör att vägen blir röjd och människor kan få möta Jesus. ”Vad du har gjort….”.
Lyssna på hela predikan här.
Så börjar en ny vecka imorgon, med nya möjligheter, nya möten och nya samtal.
Ha en välsignad vecka,
God Bless!
Såhär kul hade vi och kallt som bara den var det...
På lördag sjunger vi in julen på Frälsis, välkommen!
Igår fm stod jag tillsammans med Sven Bornemark utanför Willys och spelade och sjöng och samlade pengar i grytan. Ja, jag fick förmånen att vara med och sjunga, vi hade ju ingen ström till hans högtalaranläggning så det blev att ta i utan mikrofon. Elskåpsnyckeln jag fått låna av gatukontoret passade ju inte, vilket var lite väl surt. Dumt av mig att inte ha provat direkt när jag hämtat den, men är man godtrogen så är man.
Kul var det i alla fall att få sjunga med ett proffs. Trodde aldrig jag skulle sjunga sånger som "Änglahund", "Jag vill ha en egen måne", "Here comes the sun", "Sommaren är kort" & "Vår bästa tid är nu", vid julgrytan :-)
Efteråt var det tillbaka till kåren och förbereda för Doft av Jul, vilket okså var väldigt roligt. Lucia-allsången och de fina dekorationerna fixade Rosi helt perfekt och glöggdoften blandat med Ris á la Malta, saffransbullar, pepparkakor och kaffe gjorde eftermiddagen mysig.
Idag hade vi gudstjänst i vanlig ordning kl.11 med temat "Bana väg för Kristus".
Det finns säkert väldigt många sätt att bana väg för Kristus. Vi har ju fått i uppdrag att göra det och eftersom vi alla är unika och Gud är kreativ och har humor så kan vi säkert finna många sätt.
Att visa människor den kärlek som bara kan komma från Gud, att hjälpa, att stötta, att leva så att man tar på allvar det Jesus sa: ”Vad ni gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig…” "Others"...
Våra liv måste vara äkta. Paulus säger att vi ska vara i världen men inte av den. Inte leva enligt världens tänkesätt utan se med Guds ögon på människor, på situationer, på samhället. Leva äkta i varje del av mig, från andaktslivet till plånboken. På det sättet kan vi bana väg för Herren.
Att ge till Guds verk är ett annat sätt att bana väg. Vad vi som Kristi kropp, Hans församling,Jesu händer och fötter här och nu, bör bli bättre på är det preventiva givandet. Och vad menar jag med det? Jo, det som vi inte kan mäta eller räkna resultatet av på en gång, eller kanske aldrig. Att regelbundet ge till sin lokala församling, för att församlingen ska kunna ha den sortens regelbunden verksamhet som gör att katastrofinsamlingarna inte behöver vara de enda. Som gör att vi förebygger att barnen blir misshandlade hemma; där vi förebygger att någon sjunker så lågt att han/hon hamnar på bänken utanför Willys med ölen som enda tröst; där vi förebygger att 16-åringen blir gravid eller att någons föräldrar skiljer sig; där vi förebygger att tonåringarna blir brottslingar eller missbrukare redan i skolan. Detta, mina vänner, är att bana väg för Kristus. Detta är att vara församling. I världen – inte av den.
Om vi tror på att Gud har koll på allt, så borde vi inte ge Honom det som blir över när vi spenderat allt det andra. Han gav Sin ende Son för oss och allt vi har har vi tack vara Honom. Och ändå är det så svårt… Ändå är det just en sak som gör att vägen blir röjd och människor kan få möta Jesus. ”Vad du har gjort….”.
Lyssna på hela predikan här.
Så börjar en ny vecka imorgon, med nya möjligheter, nya möten och nya samtal.
Ha en välsignad vecka,
God Bless!
Såhär kul hade vi och kallt som bara den var det...
På lördag sjunger vi in julen på Frälsis, välkommen!
Kommentarer
Trackback
